Två Anna Hellström

Jag tog en klunk ur glaset och tittade ner på gården. Där lekte barnen i solskenet som sedan tre veckor tillbaka tycktes vara evigt. Jag reste mig och gick in till mitt rum. Skönt att vi skulle flytta snart. På något sätt gillade jag inte att bo här.

Vi skulle flytta till Falkenberg. Vi hade köpt en lyxvilla. Min pappa är en mycket framgångsrik affärsman, som har ett oljeshejksarbete inom räckhåll. (Skryt, skryt.) Ända sedan jag föddes har vi bott i den här lilla fjuttiga lägenheten på två rum och kök.

Nåja, jag tänkte i alla fall gå ut och titta till mina tomater. Jag gick ut på balkongen. Nu var mina tomater gröna och omogna. Tomater var min älsklingsgrönsak och jag brukade lyckas med mina skördar. Jag vände ansiktet mot solen och kände hur trött jag var. Oväsendet på gården tonade sakta bort……

Plötsligt ryckte jag till. Telefonen ringde. Jag skyndade mig in i köket och lyfte på luren.

– Anna Hellström, sa jag och tänkte just sträcka mig efter oboyglaset som stod på köksbordet när jag hörde en ung mansröst som sa:

– Hej, kan du möta mig på stationen imorgon då?

– Ehh, vem är det jag talar med? frågade jag.

– Det är ju jag älskling, känner du inte igen min röst?

– Ehh, det här är 208021 och det är Anna Hellström som talar.

– Jag vet ditt telefonnummer och ditt namn. Du har riktnummer 033 och är 18 år.

– Vad heter du?

– Vad är det med dig idag Anna, kommer du inte ens ihåg att jag heter Dag?

En lång stunds tystnad. Sedan fattade jag inte vad som kom för mig. Jag kände mig som en flicka på arton år som hade ljust, långt hår, blå ögon och fin figur. Jag bestämde med min kille att jag skulle möta honom på stationen då han kom med tåget från Göteborg, som kom kl. tjugo över fem.

När jag sedan stod där med den tutande luren i handen darrade jag i hela kroppen. Jag la på luren och tittade ut genom fönstret. Det konstiga var att när jag gjorde det trodde jag att jag var i BORÅS! Mitt riktnummer var inte noll, tre, tre. Jag var tretton år, jag hade brunt, långt hår, blå ögon, och om jag fick säga det själv: en fin figur. Men jag hade ingen pojkvän i Göteborg! Jag försökte intala mig att killen hade hallåat i luren medan jag stått tyst och till slut gett upp och lagt på. Jag försökte intala mig det, men det var inte lätt.

Efter en timma kom mamma hem.

Nästa dag var till en början ganska vanlig. På kvällen skulle jag vara ensam hemma för pappa skulle på ett sammanträde och mamma skulle på gymnastik. Tiden gick. Snart var klockan fem. Plötsligt fann jag mig stå med ytterkläderna på färdig att gå ut. Jag kände att jag måste. Jag låste dörren och gick ner för trappan. På något sätt kom jag till stationen, där jag satte mig för att vänta på ett tåg från Göteborg. När klockan var tjugo över fem och inget tåg hade kommit tittade jag på en tabell. Det kom inget tåg från Göteborg! För min inre syn såg jag en flicka bli kramad av en kille med mörka ögon och mörkt hår. De gick bort från en station.

När jag kom hem gick jag in i vardagsrummet och knäppte på TV:n. När mamma kom hem gick jag och gjorde mig iordning för natten. Det blev en sömnlös natt.

Vi skulle flytta på en måndag. På söndagen hade vi fullt upp. Plötsligt ringde telefonen. Jag svarade.

– Anna Hellström.

– Tjänare gullet, tack för senast. Hur har du det nu för tiden?

– B…..b…bra.

Denna gången fattade jag inte heller vad som kom för mig. Plötsligt hörde jag en rad ömsesidiga och kärleksfulla ord. Sedan sa det klick och det tutade i luren. Jag bara stod där med den i handen.

– Men Anna, nu ska vi packa ner telefonen. Gå ut och se till dina tomater innan vi packar ner dem. Med darrande händer tog jag vattenkannan och gick ut för att vattna mina tomater.

Till slut flyttade vi i allafall.

Lyxvillan var underbar! Den var i amerikansk stil. Jag började i en klass som jag stortrivdes i och hade det jättehärligt.

En kväll klockan halv tio när jag satt framför TV:n i pjamas ringde telefonen. Mamma svarade.

– Det är till dig, Anna! ropade hon och jag fick en underlig känsla. När jag svarade möttes jag av en röst som var så sömnig så att det verkade som om killen som pratade var ganska trött.

– Som du kanske hör är jag ganska trött, men jag vill ändå bekräfta att jag älskar dig och jag hoppas att du kan komma till mig snart. Hej då. Jag stod stum med den tutande luren i handen.

– Nej Anna, nu får det vara slut med tutande lurar i händerna. Vem är det som ringer egenligen?

Jag la snabbt på luren.

– Godnatt mamma, sa jag och gav henne en snabb kram. Sedan gick jag och sa godnatt till pappa. Han frågade vem som ringt men jag tystade honom med en puss på munnen. Sen gick jag och la mig.

En solig lördagseftermiddag när jag var hemma ensam hemma och satt i en trädgårdsstol och dåsade hörde jag någon harkla sig bakom mig. Jag vände mig om och fick se en tjej med långt, ljust hår, blå ögon och fin figur. Jag förstod inte hur hon hittat hit men jag förstod att det var den andra Anna Hellström.

– Jag tänkte reda ut det här för dig, sa hon och satte sig. Hon förklarade att första och andra dagen hade Dag slagit fel riktnummer och tredje gången hade han varit så trött att han slagit helt fel nummer. Min mamma och Annas mamma hade samma namn. Men så var det också det att jag var en så lättpåverkad person. Anna och jag berättade en massa saker om varandra och hade riktigt trevligt tillsammans. Plötsligt kom mamma och pappa hem. Jag fick snabbt berätta allt som hänt och de skrattade och blev goda vänner med Anna. Snart kom Dag och hämtade Anna med bil och mamma tvingade dem att stanna på kaffe.

Nu lever vi som mycket goda vänner och jag tänker ofta på hur vi lärde känna varann. Det var rätt kul ändå…..